Från noll till ångest på rekordtid.
Det går på en halv sekund.
Inte snabbare än så.
Du ligger och sover. Du har det bra.
Sen börjar du vakna lite smått. Fortfarande ganska omedveten om omvärlden.
Lite sömn i ögonen, trött i kroppen och en förbannad lust att bara sträcka på sig.
"Aah, vad skönt det är att sova", tänker man.
Det är då det sker. Magens temperatur går från +37,6°C till -1,5°C på nolltid.
Ögonen som var sömniga spärras nu upp till fullo och försöker sömnigt fokusera på omgivningarna.
Kroppen rör sig så fort den kan men är hela tiden någon sekund och centimeter efter. Händerna fumlar bredvid sängen för att försöka få tag på väckarklockan / mobilen / tuppen för att se om ens farhågor stämmer.
Det är då du får det bekräftat.
Just i den sekunden faller själen ur kroppen.
Ångesten kommer springande upp i bakhuvudet och börjar sparka på hjärnan:
"Haha, du har försovit dig. Jävla pucko! Ser du inte vad klockan är? Du är SEEEEEEEEN!"
Det är nu som hjärnan - trots att hjärnkapaciteten gravt är nedstatt till läge "pinnar, stenar, bröööl" (samma läge som fotbollshuliganer konstant ligger på) - på ungefär tre sekunder går igenom alla möjliga lösningar, orsaker och ursäkter till det här problemet. Detta brukar ofta bara resultera i mer ångest då tankarna inte riktigt kan falla på plats och man sitter med idén att försöka förklara försovningen med ursäkten; "Nejmen, jag hade ställt klockan liksom. Det är bara det att jag liksom ställde den på indisk tid eftersom jag råkade tänka på typ curry då jag skulle gå och lägga mig. Typ." och tycker att det låter som en bra plan.
Efter ungefär 15 sekunder har hjärnan gått upp några snäpp till läget "Jag jobbar inom media." och man inser att man egentligen bara måste masa sig upp och bege sig till dit man ska, men borde ha varit på för ett tag sen - jävla curry.
Kroppen går i halvtempo á la Mellansekvens i Romantisk KomediTM (ni vet när det är en låt som spelas under den delen i filmen då alla involverade är olyckliga och går runt för sig själva och sparkar på runtslängda läskburkar och ser ut som Hugh Grant) . Samtidigt går hjärnan på en begränsad upplaga av "TURBO TURBO! VARNING!" där hastigheten går som fan men det som egentligen uträttas är en annan femma.
Man kan kort sagt säga att man i lite obalans.
Den här obalansen kommer att sitta i hela dagen.
Man är helt enkelt lite trasig.
Idag vaknade jag 07:32 - jag ska egentligen vakna 07:00.
Jag ska vara på kontoret 07:45. Jävla Curry!
/c - Sömn i ögat 08:37
Alltså, jag brukar få min dag helt förstörd om jag råkar glömma att trycka på snooze-knappen men vaknar ändå sådär 10 minuter senare. Då är jag i obalans hela dagen. Skitirriterande.
snooza! ett måste.
komiskt skrivet. (:
