milkoholic

Idag var det kallt att åka till jobbet.
Jag frös lite. Trots att jag hade på mig ganska mycket kläder.
Jag måste uppdatera min garderob så att den håller för minusgrader. Men än så länge vill jag inte dra fram den stora fluffiga vinterjackan. Det blir lite löjligt att gå med den på dagen sen när det är +4°C.
Och varmt.

Anledningen till att jag inte har bloggat på länge är att jag helt enkelt inte har haft inspiration till det.
Jag har inte haft lust. Tyvärr.
Nu hoppas jag att den har kommit tillbaka.

I morse när jag åkte till jobbet var det inte en vanlig söndagsmorgon.
Eftersom det är / var halloween har folk varit ute och rullat hatt. Lite längre än vanligt.
När jag skulle kliva på mitt tåg som går 05:57(jag vet, skittidigt..) möttes jag av en tjej som gick runt med en eldgaffel och partykläder. Ett gäng killar som fick för sig att försöka välta Selectaautomaten för att få gratis godis, chips och vasaknäckebröd. Sånt är ju skitkul. Och det är gratis!
Väl på tåget såg jag många som gick The Walk of Shame. För er som inte vet vad det är kan jag förklara det..

Tänk dig att du ska ut på kalas. Du gör dig i ordning med dina finaste gå-bort-kläder. Du ser ganska fin ut. Du är nöjd med dig själv och peppad för kvällens eskapader.
Ju senare kvällen går desto mer berusad blir du och den där personen på andra sidan baren / rummet / taggtråden börjar se mer och mer attraktiv ut. Efter ytterligare berusningsmedel tar du mod till dig och går fram till personen i fråga och trycker på charmknappen. Har du tur har personen i fråga druckit bort lika mycket hämningar som du har och en konversation om absolut ingenting börjar. Denna konversation är bara till för en sak; fylla tystnaden när man inspekterar den andra personen från topp till tå och ser om han / hon klarar av att komma förbi dina kräsna krav för en framtida partner. Det som är så bra är att dessa krav faller bort ju mer du dricker, så efter ett tag så finns det oftast bara några få punkter kvar på listan; måste kunna stå upp, måste ha ett huvud osv..

Om alla kort är rätt spelade vid hemgång är man inte ensam på väg. Nu är man på väg hem till den personen som för övrigt nu är den snyggaste person du sett. Ni kommer hem och gör det som skall göras (men inte särskilt bra).

Du vaknar upp dagen efter.
Klockan är 05:16. Du har en smak i munnen som om du har sugit på din egen häl hela natten, du skulle kunna offra hörseln för ett glas vatten och huvudet.. fyfan..
Då inser du att du inte är hemma hos dig. Du vänder dig om och ser någon ohygglig skapelse bredvid dig och lucköppningen börjar. Minnen från gårdagen börjar att långsamt komma tillbaka och vid varje återblick känns det som om en liten, liten kniv av ångest sticker dig i magen.

Du måste ut.
Var fan är jag?
Vem är det där?
Var är mina kläder?
Varför står det en flaska ketchup bredvid sängen?
Vafan?
Hjälp.

Du lyckas ta på dig kläderna och hitta ut till ytterdörren. Lucköppning. Du ser en GB-gubbe innanför ytterdörren. Varför tog du den med dig? Det var väl onödigt?
Du tar dig ut och lyckas hitta till pendeltåget.

Sen står du där i dina gå-bort-kläder som för tillfället inte alls gör dig lika fin som du var kvällen innan. Du mår och ser ut som ett vrak. Du sitter där och väntar på tåget som går 05:57 och skäms. Du ser att de människor som ska på tåget slänger några blickar mot dig och ser direkt vad du har gjort.
Du går The Walk of Shame.



/c - Vissa gör vad som helst för vasaknäcke.