milkoholic

Just nu sitter jag på jobbet.
Det är en vacker höstdag. Den lågt stående solens strålar lyser upp stadsväggarna men värmer nästan inte alls de människor som lugnt spatserar på Stockholms gator tidigt en lördagsmorgon. Ute är det nollgradigt och luften är krispig och frisk. Allt bråk och all fylla från fredagskvällen har flutit bort och vilar inför den kommande kvällens upptåg. Det enda som är kvar är några fläckar på golven i tunnelbanevagnarna som än inte har städats och en och annan spya; det är alltid intressant att kliva av pendeltåget och klockan 06:15 se vad en person ätit tolv timmar tidigare - utan att ens behöva träffa personen i fråga.

I receptionen skvalar Frank Sinatra anspråkslöst i väntan på att hotellet ska vakna. Pö om pö fylls frukosten av sömndruckna människor från världens alla hörn. För varje timme som går ökar energin i Stockholm. Redan nu känner man hur staden börjar vakna och vibrera. Helgfika, brunch, shopping, konstutställningar, lunchdate, sightseeing, utforskning, motionsrunda, gymbesök, hundrastning, lördagsöl.. Alla har sin egen agenda.

En sån här morgon är det ingen som har några problem. Allt bara glöms bort för några timmar då morgonen och solen lätt stryker dig över kinden och säger "idag är det bra. du mår bra. välkommen till en ny dag".
Tyvärr är det så att denna känsla försvinner ju längre tiden går. Vid elvasnåret blir strykningen på kinden utbytt till en lätt klapp. Vid tvåsnåret väcks bland annat han som kräktes vid pendeltåget med en käftsmäll och mår inte alls bra.

Men än så länge har han inte vaknat. Han sover gott i sin säng ovetandes om att det är en vacker höstdag; och det gör även många andra. Det är bara några få som ännu har fått uppleva att gårdagens gråa stormhimmel har bytts ut mot en klarblå dag med fågelkvitter.

Ett sömnigt ovetandes Stockholm.

God morgon.