milkoholic

Jag tänkte skriva om en känsla. Det är inte så att jag har upplevt den nyligen. Jag kom bara att tänka på den.

Lättast är det att beskriva den på följande vis:

Tänk dig att det är nyårsafton.
Efter en middag i goda vänners lag med vin, kvinnor och sång (eller dyl.) och trevlig stämning går man ut vid tolvslaget för att titta på de fina fyrverkerierna. Man förundras vid varje smäll och snurrar runt sin egen axel för att hinna se så många stjärnblommor som möjligt samtidigt som samtliga i ens sällskap spontant utbrister små ljud av välmående och uppskattning varannan minut; "Ooooh", "Aaaaah", "Åååååh", "Wooaauw". Allt är så fint.
Man tänker tillbaka på det gångna året med blandade känslor och ser fram mot det spännande och okända som det nya har väntandes runt kröken. Allt gammalt är glömt, allt nytt är i fokus. Det kommer bli ett fantastiskt år.

Sen går ni in för att värma er (det är trots allt jävligt kallt. jävligt smart att lägga en högtid under den kallaste tiden på året och mitt i natten. raketforskarvarning på det). Alla i sällskapet är glada och spända inför det nya året och dess skatter. Du står där med vinterjacka, en partyhatt på sned, en sån där rund blåspryl man har på barnkalas i mungipan (ni vet den man blåser i och så rullas det ut en fallossymbol och ett festligt ljud uppstår), i ena handen ett glas och i den andra en stor flaska Pommac. Ni vet. Det är nyår. Fest. Woho!
Sen kommer känslan. Hjärnan släpps ur nyårsruset och börjar tänka efter.
Alla i rummet stannar upp med lyckönskningar och spontanlöften (ja, inte har man egentligen kommit på något nyårslöfte, men eftersom alla verkar ha ett får man väl ta en av sina laster, ljuga ihop ett lättbrutet löfte som ingen ändå kommer komma ihåg och sen stoltsera med att "jag kan minnsan jag också"), de ser sig förvånat omkring och vet inte riktigt var de ska ta vägen.
Man känner sig tom. Berusningen lägger sig, förvirringen växer sig starkare, glädjen löser upp sig själv som en brustablett i Sprite (va?).

Känslan: "Jaha? Nu då?" infinner sig.
Raketerna är skjutna, maten är uppäten, kaffet är drucket, pommacen är slut.
Det enda man har kvar är en fånig hatt, vinterkläder på sig inomhus och 365 dagar av ovisshet framför sig.

Jaha? Nu då?


Appropå något helt annat har min flickvän börjat blogga.
cheribrundin.blogg.se.


/c - jobb lördag, ledig söndag, jobb måndag, tisdag, onsdag. SEN åker jag hem.