milkoholic

Jag går in på blogg.se och skriver in mitt användarnamn och lösenord, klickar mig vidare till "Nytt Inlägg".
Jag lägger fingrarna på tangentbordet, samlar tankarna, andas ut lite lätt och..

Inget.

Hjärnan säger liksom; "Puäh..".
Jag kommer inte på något att skriva.
Jag vill skriva något vettigt, något kul och underhållande, något grammatiskt korrekt och underfundigt, något intressant, tankeväckande och omstörtande. Något.
Men tji fick jag. Min hjärna har på något sätt gett den kreativa och skapande avdelningen håltimme för stunden och menar på att jag helt enkelt får vänta till den kommer tillbaka.

I ren jävulskap gentemot min hjärna började jag nu skriva ändå (mouhaha..) och då tvinga klumpen i huvudet att skapa något med begränsade resurser. Jag märker nu att detta var en mycket komplicerad uppgift.
Då och då när jag skriver försvinner min hjärna liksom in i sig själv. Tankarna blir som en blandning av vakuum och mannagrynsgröt, blicken fokuserar ca fyra meter bakom bildskärmen så att bilden blir en soppig röra (ungefär så man ska göra för att se de där 3D-bilderna i de där märkliga mönsterna. Ni vet de där som hälften av befolkningen klarar av att se och andra hälften bara påstår att de gör.) och fingarna liksom trummar lätt på tangenterna utan att trycka ner dem som om de väntar på att ordern från hjärnan ska komma som berättar vad de ska trycka ner - det är som de vet att de ska röra på sig när de ligger där på knapparna men inte riktigt vågar ta mod till sig att spontant bara trycka lite.
Så sitter jag i ca tio sekunder innan jag kommer på vad jag håller på med. Då bryts min förtrollning. Blicken fokuserar snabbt på bildskärmen - ögonen blinkar i snabb takt, hjärnans aktiviteter ökar taken såsom ett ånglok i starten av en resa, fingrarna tröttnar på att vänta på besked och trycker spontant ner några tangenter i ren illvilja; "apsfijasifjop".

Det går kort sagt inte så bra för mig att skriva något vettigt, underhållande och underfundigt.
I ren protest mot att jag tvingade min hjärna att arbeta på sparlåga vägrar den att släppa in den kreativa avdelningen på jobb igen och vi börjar om proceduren.. "fopasnpeop".

Detta innebär att inlägget tar markant längre tid att skriva och jag ser ut som ett riktigt rikspucko när jag försöker fokusera på golvet genom bildskärmen. Förhoppningsvis ser jag klok och eftertänksam ut - folk kanske tror att jag klurar på världsfreden - men troligtvis ser jag nog mest ut som en påse potatis som försöker lösa en andragradsekvation.
"brmlörmrlmlö".

Då börjar jag att tänka på alla dessa kända bloggare (jävligt kul combo av ord måste jag säga) som skriver flera inlägg - DAGLIGEN. Hur i halva luften får de ihop material till det, tänker jag.
Sen kommer jag på det.
De skriver jätteroliga inlägg om vad de har köpt för skor under dagen, eller kanske slänger in en bild på en tröja som de vill köpa. Det blir nog många underfundiga och underhållande inlägg i stil med:

"Idag ska ja till skolan igen. D e liksom skittråkigt men man måste antar ja. Idag ska ja iaf träffa Evve efter skolan å vi ska fika å shoppa. Fan va Beckham e snygg asså!
LOVE <3
/ Steffi"

Se där! Nu verkar det som om Avdelningen för Kreativitet har kommit tillbaka!
..det verkar dock som om de har sällskap av Bitter von Cynisk. Men det är smällar man får ta.


Btw, om jag någonsin ska bli greve eller hertig eller något sådant har jag kommit på ett namn:
Greve Sotomayor af Cantadou Råbiff den tredje.
Då får jag nog den respekt jag förtjänar.


/c - "xcm,åopd"