milkoholic

Jag började skriva ett blogginlägg nyss.
Det handlade om min tidigare arbetsplats McDonald's.
Jag skrev och skrev och skrev. Det vällde ut ur fingrarna på mig (jaja, ni förstår.)
Sen tog det stopp. Jag klistrade in alltihop i ett worddokument och sparade ner det på ett USB-stick. 954 ord kom jag upp i; 5267 tecken (med mellanslag).

Jag kom på att det blev alldeles för mycket för den här bloggen. Jag skulle inte kunna sluta skriva och jag kände att min blogg inte var rätt forum. Skulle jag fortsätta skulle jag vara tvungen att dela upp det hela i olika underrubriker och avdelningar. Det skulle bli ett mindre projektarbete. En pocket light. En bok.

Kort sagt kände jag att projektet gled mig ur händerna och blev större än vad jag hade förutspått. Under min tid som arbetsledare på McDonald's Rissne i Stockholms förort (angränsande till Tensta och Rinkeby) lärde jag mig mycket och fick uppleva många olika situationer. Jag har fått mat kastad på mig, brickor kastad på mig, haft medarbetare som har kommit gråtande till mig på grund av gäster. Jag har blivit kallad allt möjligt på alla möjliga språk, jag har blivit hotad och även mordhotad två gånger. Polisen och väktare har jag under vissa perioder haft daglig kontakt med och jag har även kallat på polis några gånger. Jag hade polisens och Securitas nummer inlagt på min privata telefon så att jag snabbt kunde ringa. Jag fick även ett "hemligt" direktnummer till polisen i Rinkeby. Det var en jourtelefon som polisen själva använde mellan varandra utöver komradio. Det hade jag på snabbval på telefonen.

Jag arbetade arslet av mig på den här restaurangen. Arbetsveckor med över 60 arbetstimmar var mer regel än undantag. En månad arbetade jag över 300 timmar och som mest arbetade jag 42 timmar i sträck en gång. I sträck. Jag var schemalagd 10,5 timme per dag med en timmes rast. Dock kunde jag oftast inte ta en hel timme utan jag fick dela upp rasten, men det var inte ovanligt att jag bara fick 30 minuter att sitta ner - totalt.


Redan nu när jag skriver en sammanfattning på vad jag hade tänkt att skriva flyter texten iväg och jag inser snabbt att det här verkligen det här blir som en essä. Jag hade aldrig i tankarna att tala illa om McDonald's som företag. Jag anser att det är en bra arbetsplats där ungdomar kan komma ut i arbetslivet, men jag kan tycka att deras personalpolitik ibland rent ut sagt är apdålig. Men det blir lätt att man hamnar i en negativ jargong när man tänker tillbaka på hur det egentligen var under tiden man jobbade där. Det var tufft. Det var jobbigt. Många gånger var det inte ens kul. Då är det inte så lätt att hålla god min.

Jag vet att vissa säger; "Kan du inte säga något positivt ska du inte säga något alls." men jag vill verkligen skriva om det här och vill berätta för andra hur jag hade det på en av världens mest företag. Det är inte alla som vet vad som pågår bakom kulisserna och det är det jag vill få fram. Jag vill visa folk hur det var att arbeta på ett skitjobb. När jag väl jobbade där var jag 110% lojal mot företaget och ställde upp mer än vad jag borde ha gjort och det är nu i efterhand jag inser att jag verkligen jobbade för mycket och tog alldeles för mycket skit - både från företaget och från gäster.

Hursomhelst avråder jag inte folk från att jobba på McDonald's. Det är en bra merit att ha i ryggen.
Jobba bara inte som arbetsledare.


/c - "Donken i hjärtat"